Sååå jävla ont...
Kan knappt andas...
Nervös för imorgon...
Kan det bli bättre...???
tisdag 27 mars 2012
onsdag 14 mars 2012
Mycket, mera, mest...
Ja vad säger man, fullt ös medvetslös, det ska jag nog tatuera in i pannan...
Tänk så lite tid man har kvar till barnen på kvällen när man har hämtat från dagis och kommer hem... Det gör ont i mamma hjärtat!
Idag lämnade jag en liten sjuk Albin till mormor och morfar innan jag åkte till jobbet, dom låg fortfarande och sov, tror ni att det var en nöjd liten kille som fick krypa upp och lägga sig mellan mormor och morfar och kolla på tvn!
Försöker att hinna med allt som ska göras, men helst av allt skulle jag vilja krypa ner i soffan med mina små älsklingar och bara mysa, skita i att laga mat och städa och tvätta, det kan väl någon annan göra åt mig.
Helgen består av möten, möten och möten... Mattias är på mig hela tiden att jag ska säga ifrån, jag kan inte, jag är för plikttrogen, fan oxå!!
Men imorgon blir det vardagslyx, jag ska på SPA, åh gud vad skönt det ska bli! Det är genom jobbet så vi får hälften betalt och resten får vi betala själva. Det börjar klockan 16:00 och slutar 20:00. Det ingick ansiktsbehandling, rygg-nackmassage och energifötter!
På kvällarna är man ju så trött att man knappt orkar vara uppe efter att barnen somnat, jag har ingen tid alls att varken virka eller sticka, det suger! Åh vad skönt det skulle vara med ett par extra timmar på varje dygn...
Hej hopp....
Tänk så lite tid man har kvar till barnen på kvällen när man har hämtat från dagis och kommer hem... Det gör ont i mamma hjärtat!
Idag lämnade jag en liten sjuk Albin till mormor och morfar innan jag åkte till jobbet, dom låg fortfarande och sov, tror ni att det var en nöjd liten kille som fick krypa upp och lägga sig mellan mormor och morfar och kolla på tvn!
Försöker att hinna med allt som ska göras, men helst av allt skulle jag vilja krypa ner i soffan med mina små älsklingar och bara mysa, skita i att laga mat och städa och tvätta, det kan väl någon annan göra åt mig.
Helgen består av möten, möten och möten... Mattias är på mig hela tiden att jag ska säga ifrån, jag kan inte, jag är för plikttrogen, fan oxå!!
Men imorgon blir det vardagslyx, jag ska på SPA, åh gud vad skönt det ska bli! Det är genom jobbet så vi får hälften betalt och resten får vi betala själva. Det börjar klockan 16:00 och slutar 20:00. Det ingick ansiktsbehandling, rygg-nackmassage och energifötter!
På kvällarna är man ju så trött att man knappt orkar vara uppe efter att barnen somnat, jag har ingen tid alls att varken virka eller sticka, det suger! Åh vad skönt det skulle vara med ett par extra timmar på varje dygn...
Hej hopp....
tisdag 13 mars 2012
På benen igen...
Så var man tillbaka på jobbet igen, kan inte påstå att jag fått vila speciellt mycket på min sjukskrivning, men det kommer väl en dag när jag får vila!
Igår var jag ensam hemma hela dagen, klädde inte på mig förrän på eftermiddagen, det var så skönt.
Lagade mat till och donade hemma och så kom min nya fina dammsugare som jag beställt, dyr men det var det värt och den är sååååå fin!
Igår kväll var jag på premiärbesök på Stickcafe på min favoritgarn affär Avig & Rät i Torshälla, Katarina som jobbar där har kommit att betyda massor för mig, hon är en underbar människa. Det var supertrevligt och supertrevliga människor var det där.
Jag bad Katarina om hjälp eftersom jag inte klarat av att lära mig sticka ännu, så nu är jag på god väg och det var nästan lika kul som att virka, återstår att se hur resultatet blir.
Barnen är på dagis, vi är på jobbet, ja det är väl som det ska. Läkarbesök 11.00 på reumatologen. Mamma och pappa har kommit hem från Aruba idag. Fotbollsträning ikväll.
Fullt ös medvetslös!!
Kram på er
Igår var jag ensam hemma hela dagen, klädde inte på mig förrän på eftermiddagen, det var så skönt.
Lagade mat till och donade hemma och så kom min nya fina dammsugare som jag beställt, dyr men det var det värt och den är sååååå fin!
Igår kväll var jag på premiärbesök på Stickcafe på min favoritgarn affär Avig & Rät i Torshälla, Katarina som jobbar där har kommit att betyda massor för mig, hon är en underbar människa. Det var supertrevligt och supertrevliga människor var det där.
Jag bad Katarina om hjälp eftersom jag inte klarat av att lära mig sticka ännu, så nu är jag på god väg och det var nästan lika kul som att virka, återstår att se hur resultatet blir.
Barnen är på dagis, vi är på jobbet, ja det är väl som det ska. Läkarbesök 11.00 på reumatologen. Mamma och pappa har kommit hem från Aruba idag. Fotbollsträning ikväll.
Fullt ös medvetslös!!
Kram på er
onsdag 7 mars 2012
SLE en osynlig sjukdom som känns.
Jag funderade på en sak, tror folk att man är ett hypokondriskt jävla psykfall??
Jag har haft förbannat mycket otur genom livet. Först en svår obotlig blodsjukdom i gymnasiet, kan ju bara tala om att gymnasiet var en plåga, typ ingen pratade med mig. Stora doser kortison, stoooor viktuppgång, det vill man inte när man är 16 och livet leker, men där blev man ordentligt nertryckt i skorna.
När jag sedan, många år senare blev gravid med mitt 3:e barn så blev jag så sjuk och mådde så dåligt från dag 1 tills han blev tvungen att plockas ut i vecka 35 pga att han var så påverkad av att jag var sjuk. Detta visste ingen då, man skyllde på graviditeten:- du är ju gravid och då kan man må dåligt! Hahaha!!! Ett hån!
Flera veckor efter förlossningen, när jag knappt kunde stå på benen längre men ändå skulle ta hand om mig och min för tidigt födda lilla plutt där vi låg på neonatalavdelningen, då sökte jag mig vidare. Fick antibiotika då man trodde att det hade med snittet att göra. Blev bra under medicineringen och sen föll jag tillbaka på samma. Blev hänvisad runt till olika ställen och hamnade till slut på infektion, där dom äntligen började utreda varför allt var som det var och då dröjde det inte länge innan jag fick svar, äntligen! Den eftermiddagen kom dom till mig och sa att jag skulle bli kvar på sjukhuset ett tag, jag brast ut i gråt och sa att jag inte tänkte stanna, jag har fått nog av sjukhus för en hel livstid framöver. Den snälla kvinnliga läkaren var helt lugn medans hon stod och smekte mig över armen och sa: - Linda, du är jättesjuk och det måste du försöka förstå, vi ska hjälpa dig nu att bli frisk.
Jag minns det så tydligt!
Ja det stod klart ganska snart att jag aldrig kommer bli frisk, detta är en livslång sjukdom från helvetet.
Ja ja ja, jag vet att min sjukdom är en bagatell i jämförelse med många andras, men den påverkar varje dag för mig och det är jobbigt. Det är nu man bli förbannad över folk som kanske beklagar sig över lite ont i huvudet, en förkylning eller liknande, DET är bagateller!!!
Länge fanns hoppet att jag skulle kunna må bra igen, min läkare sa det, men han har erkänt sig besegrad, han sa till mig för ett tag sedan:- Linda jag har insett att jag kommer inte lyckas helt med dig, jag har lyckats till 90% och det får vi vara mycket nöjda med. Han vill inte ens att jag ska jobba 100%. Men jag är ju envis och ska bevisa att jag kan.
Så hur gick det här till, jag som inte ens tog en Alvedon mot huvudvärk innan för att jag inte tycker att man ska ta tabletter i onödan, trycker i mig en hel hög med piller varje dag för att orka stå på benen, usch!
Jag har aldrig varit typen som beklagar mig, inte över nåt, bit ihop och jobba på är mitt motto, lite lätt irriterad över hur lätt folk tar på det här med jobb och sjukdomar, gå hem för en förkylning, näe det gör man inte. Jag satt med feber i nästan en vecka på jobbet och kämpade på innan kroppen sa ifrån, bihålsinflammation blev domen. Antibiotika och strikta förhållningsorder från min läkare att vila och en sjukskrivning på nästan 2 veckor.
Kommentar: 2 veckor, för en bihålsinflammation. Så länge blir man inte sjukskriven för det.
Ibland gör kommentarerna så ont, framförallt de som är nedlåtande gällande sjukdomen och medicineringen. Undrar om folk inte fattar att jag är sjuk på riktigt, kanske tror dom att jag är en hypokondriker, eller så är dom bara väldigt dåligt informerade om den sjukdom jag har.
En sjukdom som är absolut osynlig för omvärlden men väl kännbar för mig. Ja det är väl kanske så, har man inte ett bandage för att bevisa sin sjukdom så har väl folk svårt att tro att det är sant.
Någon frågade mig vid ett festligt tillfälle om jag inte skulle dricka, näe svarade jag, det går inte med de mediciner jag tar för då blir jag jättedålig, ja men kan du inte strunta i att ta medicinerna just då. Jag kan informera att jag tog inte en enda tablett på en hel dag när jag var magsjuk av förklarliga själ, det resulterade i att jag knappt kunde resa mig upp! Så nej det var nog en ganska dålig lösning, dessutom har jag lika kul utan alkohol, sån har jag alltid varit.
Kommentar: Hur mår levern av alla mediciner? Hmm ja jag vet inte, men tror folk verkligen att jag trycker i mig mediciner för att det är kul eller?? Jag gör det för att orka kliva ur sängen varje dag, orka jobba och sedan orka ta hand om mina guldklimpar. Jag försöker varje dag att ta så lite tabletter som möjligt...
Jag tycker INTE synd om mig själv och jag är inte ute efter någons medlidande, jag vill bara ha förståelse.
Så där nu har jag hävt ur mig lite...
Kram alla fina
Jag har haft förbannat mycket otur genom livet. Först en svår obotlig blodsjukdom i gymnasiet, kan ju bara tala om att gymnasiet var en plåga, typ ingen pratade med mig. Stora doser kortison, stoooor viktuppgång, det vill man inte när man är 16 och livet leker, men där blev man ordentligt nertryckt i skorna.
När jag sedan, många år senare blev gravid med mitt 3:e barn så blev jag så sjuk och mådde så dåligt från dag 1 tills han blev tvungen att plockas ut i vecka 35 pga att han var så påverkad av att jag var sjuk. Detta visste ingen då, man skyllde på graviditeten:- du är ju gravid och då kan man må dåligt! Hahaha!!! Ett hån!
Flera veckor efter förlossningen, när jag knappt kunde stå på benen längre men ändå skulle ta hand om mig och min för tidigt födda lilla plutt där vi låg på neonatalavdelningen, då sökte jag mig vidare. Fick antibiotika då man trodde att det hade med snittet att göra. Blev bra under medicineringen och sen föll jag tillbaka på samma. Blev hänvisad runt till olika ställen och hamnade till slut på infektion, där dom äntligen började utreda varför allt var som det var och då dröjde det inte länge innan jag fick svar, äntligen! Den eftermiddagen kom dom till mig och sa att jag skulle bli kvar på sjukhuset ett tag, jag brast ut i gråt och sa att jag inte tänkte stanna, jag har fått nog av sjukhus för en hel livstid framöver. Den snälla kvinnliga läkaren var helt lugn medans hon stod och smekte mig över armen och sa: - Linda, du är jättesjuk och det måste du försöka förstå, vi ska hjälpa dig nu att bli frisk.
Jag minns det så tydligt!
Ja det stod klart ganska snart att jag aldrig kommer bli frisk, detta är en livslång sjukdom från helvetet.
Ja ja ja, jag vet att min sjukdom är en bagatell i jämförelse med många andras, men den påverkar varje dag för mig och det är jobbigt. Det är nu man bli förbannad över folk som kanske beklagar sig över lite ont i huvudet, en förkylning eller liknande, DET är bagateller!!!
Länge fanns hoppet att jag skulle kunna må bra igen, min läkare sa det, men han har erkänt sig besegrad, han sa till mig för ett tag sedan:- Linda jag har insett att jag kommer inte lyckas helt med dig, jag har lyckats till 90% och det får vi vara mycket nöjda med. Han vill inte ens att jag ska jobba 100%. Men jag är ju envis och ska bevisa att jag kan.
Så hur gick det här till, jag som inte ens tog en Alvedon mot huvudvärk innan för att jag inte tycker att man ska ta tabletter i onödan, trycker i mig en hel hög med piller varje dag för att orka stå på benen, usch!
Jag har aldrig varit typen som beklagar mig, inte över nåt, bit ihop och jobba på är mitt motto, lite lätt irriterad över hur lätt folk tar på det här med jobb och sjukdomar, gå hem för en förkylning, näe det gör man inte. Jag satt med feber i nästan en vecka på jobbet och kämpade på innan kroppen sa ifrån, bihålsinflammation blev domen. Antibiotika och strikta förhållningsorder från min läkare att vila och en sjukskrivning på nästan 2 veckor.
Kommentar: 2 veckor, för en bihålsinflammation. Så länge blir man inte sjukskriven för det.
Ibland gör kommentarerna så ont, framförallt de som är nedlåtande gällande sjukdomen och medicineringen. Undrar om folk inte fattar att jag är sjuk på riktigt, kanske tror dom att jag är en hypokondriker, eller så är dom bara väldigt dåligt informerade om den sjukdom jag har.
En sjukdom som är absolut osynlig för omvärlden men väl kännbar för mig. Ja det är väl kanske så, har man inte ett bandage för att bevisa sin sjukdom så har väl folk svårt att tro att det är sant.
Någon frågade mig vid ett festligt tillfälle om jag inte skulle dricka, näe svarade jag, det går inte med de mediciner jag tar för då blir jag jättedålig, ja men kan du inte strunta i att ta medicinerna just då. Jag kan informera att jag tog inte en enda tablett på en hel dag när jag var magsjuk av förklarliga själ, det resulterade i att jag knappt kunde resa mig upp! Så nej det var nog en ganska dålig lösning, dessutom har jag lika kul utan alkohol, sån har jag alltid varit.
Kommentar: Hur mår levern av alla mediciner? Hmm ja jag vet inte, men tror folk verkligen att jag trycker i mig mediciner för att det är kul eller?? Jag gör det för att orka kliva ur sängen varje dag, orka jobba och sedan orka ta hand om mina guldklimpar. Jag försöker varje dag att ta så lite tabletter som möjligt...
Jag tycker INTE synd om mig själv och jag är inte ute efter någons medlidande, jag vill bara ha förståelse.
Så där nu har jag hävt ur mig lite...
Kram alla fina
 |
| Min morgondos med piller |
tisdag 6 mars 2012
Magsjuka
Blää säger jag bara! I helgen blev minstingen dålig, strax därefter den mellersta och igår var det min tur. Fy tusan vad otäckt det är när man mer eller mindre är helt medvetslös!
Har varit hos min hemlis och lämnat lite ledtrådar, det är så roligt! Men jag väntar fortfarande på ett hemligt meddelande i min blogg så jag kan börja grubbla :-D
Kram till er
Har varit hos min hemlis och lämnat lite ledtrådar, det är så roligt! Men jag väntar fortfarande på ett hemligt meddelande i min blogg så jag kan börja grubbla :-D
Kram till er
söndag 4 mars 2012
Magsjuka, vad annars...
Så där ja, nu har vi gjort av med en halv förmögenhet ;-) igår spenderade vi ett par timmar på Tuna Park med syftet att hitta vårskor och vårjacka till de 2 minsta kottarna, den stora var hos sin pappa. Men det är inte helt lätt att hitta skor den här årstiden, antingen fanns det sommarskor eller så var det vinterskor. Till slut hittade vi i alla fall skor åt dom. Varsin vårjacka blev det oxå, det är ju inte vår ännu men de senaste dagarna har det varit så varmt så då vill man inte klä på dom för mycket.
Maja hade bestämt i förväg att hon ville ha en rosa klänning, men inne på Lindex hittade hon ett par rosa jeans som hon ville ha med en rosa tunika med jordgubbar på, så fint o somrigt. En Barbie pappa stod högst upp på listan oxå så det fick hon välja ut en som hon ville ha, hon leker med den hela tiden!
En lång dag avslutade vi med att söva barn och krypa upp i soffan och kolla på Fast and the furious 5, grymt bra film. När filmen var slut vaknade Max och Mattias gick till honom, dom var väldigt snabba tillbaka och då visade det sig ju att Max hade kräkits, suck! Sen behöver jag väl inte säga att det inte blivit så mycket sömn efter det...
Så nu väntar vi med spänning för att se vem det blir härnäst.
Idag ska vi bli tilldelade vår byteskompis på Online Virkcafe, åh det är så spännande och jag är så nyfiken på vem min hemlis blir, åh det här ska bli så roligt.
Hej så länge...
Maja hade bestämt i förväg att hon ville ha en rosa klänning, men inne på Lindex hittade hon ett par rosa jeans som hon ville ha med en rosa tunika med jordgubbar på, så fint o somrigt. En Barbie pappa stod högst upp på listan oxå så det fick hon välja ut en som hon ville ha, hon leker med den hela tiden!
En lång dag avslutade vi med att söva barn och krypa upp i soffan och kolla på Fast and the furious 5, grymt bra film. När filmen var slut vaknade Max och Mattias gick till honom, dom var väldigt snabba tillbaka och då visade det sig ju att Max hade kräkits, suck! Sen behöver jag väl inte säga att det inte blivit så mycket sömn efter det...
Så nu väntar vi med spänning för att se vem det blir härnäst.
Idag ska vi bli tilldelade vår byteskompis på Online Virkcafe, åh det är så spännande och jag är så nyfiken på vem min hemlis blir, åh det här ska bli så roligt.
Hej så länge...
fredag 2 mars 2012
Sjuk, sjukare, sjukast...
Ligger fortfarande kvar i sängen. Känner mig väldigt risig idag. Var hos min doktor på reumatologen igår. Han skrev ut Antibiotika och sjukskrev mig 2 veckor. Han förklarade för mig att jag äter redan immunnersättande mediciner och därför ska man behandla med antibiotika trots att sjukvården går ut med att man inte ska skriva ut det i onödan. Men än en gång tillhör jag de där undantagen. Jag har när jag väl blivit sjuk oxå mycket svårare att återhämta mig. Så på doktorns ordination så vilar jag. För alla som tycker om att läsa om andra människors lidande så har jag nu fått tid för att ta bort min spiral, jag har kanske inte berättat om det men den sitter helt fel, helt åt helvete faktiskt, har barA haft den ett år dessutom. Jo men den har krupit in i livmoderväggen och där sitter den, så i slutet på mars ska den op bort!!! Vilket skämt när Gyn läkaren säger vid undersökning att då kan vi passa på att sätta in en ny så den sitter rätt, VA?? Aldrig!!!
Igår när Mattias lämnade Max på dagis så var det första gången som han inte blev ledsen, vår stora kille, det märks så tydligt på honom oxå att han utvecklas, bara på de här veckorna han gått på dagis så märker man skillnad, han är så stor.
Virkning, jodå det blir en del sånt. Just nu håller jag på med en hemlis så det kan jag inte visa ännu. Men jag har lyckats bli färdig med en barnvagnsmobil till finaste Cecilia och hennes kommande lilla bebis, åh vad jag längtar. Jo jag har gjort en Barbie klänning oxå.
Näe nu är det dax att kliva upp ur sängen!
Hej hopp pille.....
Igår när Mattias lämnade Max på dagis så var det första gången som han inte blev ledsen, vår stora kille, det märks så tydligt på honom oxå att han utvecklas, bara på de här veckorna han gått på dagis så märker man skillnad, han är så stor.
Virkning, jodå det blir en del sånt. Just nu håller jag på med en hemlis så det kan jag inte visa ännu. Men jag har lyckats bli färdig med en barnvagnsmobil till finaste Cecilia och hennes kommande lilla bebis, åh vad jag längtar. Jo jag har gjort en Barbie klänning oxå.
Näe nu är det dax att kliva upp ur sängen!
Hej hopp pille.....
 |
| Barnvagnsmobil |
 |
| Varvräknare |
 |
| Barbieklänning |
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)